Jag lutar mig mot

trädets stam

Minnesmärken 

dröjer kvar

mellan årsringarna

Ur Minnesmärken

Ord tillägnade Åsa i april 2017

Jag såg honom ur djupet av mitt hjärta

Han andades ur djupet av sig själv

Vi möttes i bränningen mellan ljuset och mörkret

Blicken var glödande het

emot min hud

Närvaron i mötet var vår livsluft



Utmattade av föreningen varade bortavaron allt längre

Främlingskapets oförståelse och utsiktslöshet

Längtan efter själarnas Vi i Nuet

Hans hud mot min

Hans hand i min hand

Plötsligt en efterlängtad värme på min axel

En beröring utan förvarning

En tidig morgon i gryningsljuset

Med doft av närvaro och kaffe

Kärleken tar sina egna vägar

Kärleken har sitt eget språk

/Elisabeth Wärnfeldt

copyright: Elisabeth Wärnfeldt 2020

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now