Ur Minnesmärken

Ord tillägnade Åsa i april 2017

​

Jag såg honom ur djupet av mitt hjärta

​

Han andades ur djupet av sig själv

​

Vi möttes i bränningen mellan ljuset och mörkret

​

Blicken var glödande het

emot min hud

​

Närvaron i mötet var vår livsluft

Utmattade av föreningen varade bortavaron allt längre

​

Främlingskapets oförståelse och utsiktslöshet

​

Längtan efter själarnas Vi i Nuet

​

Hans hud mot min

Hans hand i min hand

​

Plötsligt en efterlängtad värme på min axel

En beröring utan förvarning

En tidig morgon i gryningsljuset

Med doft av närvaro och kaffe

​

Kärleken tar sina egna vägar

​

Kärleken har sitt eget språk

/Elisabeth Wärnfeldt