Jag lutar mig mot
trädets stam
Minnesmärken
dröjer kvar
mellan årsringarna
Ur Minnesmärken
Ord tillägnade Åsa i april 2017
Jag såg honom ur djupet av mitt hjärta
Han andades ur djupet av sig själv
Vi möttes i bränningen mellan ljuset och mörkret
Blicken var glödande het
emot min hud
Närvaron i mötet var vår livsluft
Utmattade av föreningen varade bortavaron allt längre
Främlingskapets oförståelse och utsiktslöshet
Längtan efter själarnas Vi i Nuet
Hans hud mot min
Hans hand i min hand
Plötsligt en efterlängtad värme på min axel
En beröring utan förvarning
En tidig morgon i gryningsljuset
Med doft av närvaro och kaffe
Kärleken tar sina egna vägar
Kärleken har sitt eget språk
/Elisabeth Wärnfeldt