RED | Hemsida

Läs nu genom att klicka på bilden

Intervju inför releasen 2011:

Det är sommarkväll i juni. Värmen och hettan ligger som en tjock filt över mina axlar och det är nästan svårt att andas. Dörrar och fönster är stängda när solen ligger på och jag försöker att städa ur mina bokhyllor och kommer till en samling av brev från Stalingrad (Letzte Briefe aus Stalingrad) som publicerades efter andra världskriget.

Det var en postsäck som aldrig skickades i väg till adressaten med avskedsbrevet från deras soldat inför hans sista strid i kriget. I mitt Facebook flöde berörs jag djupt av bilden av en ung soldat med tårarna stående i ögonen medan nyheterna uppfylls av Putins vrede över ett folks existens i ett land som han vill ha som får honom att skicka sina egna unga män ut i ett förintelsekrig inte bara av de egna soldaterna, utan av grannlandet Ukraina som de skjuter sönder och jämnar med marken och plundrar och ett brödrafolk som de terroriserar bortom allt som förknippas med att vara människa och mördar.

Den här texten hittar du i min första diktsamling RED (sid 36-39) som gavs ut på förlag Letter P, 2012 och som jag nu 10 år senare publicerar här på min hemsida.

RÖSTER UR MITT CREDO

Januarinatten är sen och det är obeskrivligt kallt

i den djupa finska skogen med dess skyhöga granar

och tallar. Jag vandrar längs med en väg och

månljuset förirrar sig genom snöflingorna som

frigörs när luften fryser. Under det finska vinterkriget

låg de unga soldatpojkarna nedgrävda i

sina skyttegravar just här och jag kunde känna

deras närvaro, deras dödsångest och existentiella

nöd. Dessa röster ur mitt credo stiger upp ur

dessa gravar en bitterkall natt i januari 2010 i

Suomiland.

STJÄRNORNA —

På inget sätt har mitt liv förändrats,

det är precis som då, välsignat av stjärnorna.

Jag var lycklig när jag satt med min stjärnkikare och

blickade ut över stjärnhimlen som bredde ut sig, lycklig

som ett barn över att få vara deras vän.

FÄRGSTARK MATTA —

Jag håller ditt foto länge i min hand. När vi sågs för

första gången talade våra hjärtan till varandra, senare

förenades vår kärlek och lycka. Vi talade om framtiden

som en färgstark matta som låg för våra fötter.

SANNINGEN —

Känns det nu bättre då du känner hela sanningen?

ORD —

Avstå från era kloka råd! Förstår ni inte i vilken fruktansvärd

situation de störtar mig i? Vad är det för Ord?

OVISSHET —

Ovissheten är plågsam men skänker hoppet skimmer.

ÖGAT —

När ögat förlorar sitt ljus…

GRÅTEN —

Gråt!

SKRATTET —

Idag skrattade jag åt alltsammans.

Och ni alla var med mig.

FÖRGÄVES —

Förgäves?

AVGRUNDEN —

Snart fylls avgrunden med snö.

BLICKFÄLT —

Mitt Blickfält är endast 100 meter.

I den dunklaste natten lystrar jag och söker livets

mening, kan hända får jag svar.

MOTSÄGELSE —

Livet en förfärande motsägelse.

NU —

Vad skall nu bli av?

BREVET — ...till en ensam obekant på denna

jorden skänkte jag mitt brev.

GUD —

Är GUD större än ödet?

ÖGONBLICKET —

I ögonblicket får jag dig tillbaka då jag berövas nuet.

BROAR TILL EVIGHETEN —

Genom avståndet

byggs det broar från hjärta till hjärta. Vi måste

ha mod att bestiga dessa broar som nu leder till dig för

att föra mig över till Evigheten.

VÄGEN —

Räck mig nu handen så att vägen inte blir så svår.